Okej jag tänkte göra ett inlägg med lite tankar om hur allt fungerar här både generellt i Litauen och i skolan. De senaste veckorna som jag gått i skolan har varit väldigt stressiga, dels för att det är mycket och göra, långa schemalagda dagar men också på grund av att det hittills har varit lite dålig kommunikation mellan oss elever och lärare. Det som har varit jobbigast är när lärare säger i förbifarten att det vi går igenom nu kommer komma som ett test om två dagar. Både vi och lärarna är ju lite nybörjare eftersom de inte är riktigt vana med att ha så mycket undervisning på distans och vi är ju nybörjare på precis allt. Så informationen kan hamna lite varstans på våra olika medier och det blir ett problem, man vill inte behöva leta viktig information. Man börjar dock bli van vid det höga tempot och man lär sig att prioritera var man ska lägga tiden.
En annan sak jag har lite svårt med, när man är van systemet från universitet i Sverige, där alla prov och uppgifter man gör är anonyma. Vilket jag tycker är bra, så att det inte förekommer någon typ av favorisering. Här skriver vi alltid våra namn på provet och läraren kan sedan skicka ut ett mail där allas betyg är uppradade. Får man ett sämre resultat är det ju faktiskt skönt att få processa det själv innan alla andra vet om det.
Just nu längtar jag också hem väldigt mycket, speciellt till min lilla vovve Sigge och det känns ännu jobbigare när hela covidsituationen inte ser ut att lugna ner sig något. Reser man från Sverige idag gäller samma regler som när jag reste hit, ett negativt covidtest och 14 dagars karantän (vilket jag helst slipper ännu en gång). Så ingen kan ju heller komma och hälsa på mig.
Min lilla Sigge💕 |
Nästa veckas schema😍
|
Bild från histologilektionen, "irregular dense connective tissue". |